Saturday, April 6, 2013

poem by Anton Frondelius. translation into Swedish by Oscar Arfelt

En vacker mardröm

Jag stänger mina ögon och faller,
Faller bakåt in I det torra höet,
Det känns som en ändlös resa,
Från mina dryga 180 cm tills jag drunknar I marken,
Jag sjunker djupare och djupare,
Fåglarnas kvitter börjar försvinna,
Jag börjar försvinna,
In till en symbios med naturen,
Nar jag blir ett med jorden så försvinner allt som är gjort av människan
Jag har inte längre några kläder
Jag simmar I havet och jag springer over den våta mossan
Jag var gjord for det här, min hud, mina ben,
Är alla gjorda för det här,
Det finns inget motstånd när jag simmar,
Inget har varit lättare än att springa I skogen,
Generationer av avvisande av naturen har gjort mig rädd for det okända,
Det är som den vackraste mardrömmen som kommer tillbaks till mig natt efter natt.
 


A Beautiful Nightmare
 
I close my eyes and fall,
Fall backwards into the dry hay.
It feels like an endless journey
From my modest five feet until I drown in the ground.
I sink deeper and deeper,
The birds’ tweets are fading away,
I’m fading away
Away into a symbiosis with nature,
As I unify with earth everything manmade disappears. 
I no longer have any clothes,
I swim in the sea and I run over the wet moss.
I was made for doing this, my joints, my skin and bones
Were all made for this.
There’s no friction working against me as I swim,
Nothing has been easier than running in the woods.
Generations of rejecting nature
Have made me scared of the unknown.
It's like the most beautiful nightmare that comes back to me every night.
 


 

No comments: